Gunnar Brandin

född sommaren 1953 i Boda Kyrkby i Dalarna. Jag har alltid varit intresserad av att arbeta med händerna. Började tidigt att arbeta i min morfars snickarverkstad där vi tillsammans gjorde möbler ex. dalaskåp, bord, sängar. Min morfar byggde också instrument bl.a. fiol, mandolin och gitarr på 1920 talet. Jag växte upp med mycket folkmusik omkring mig och började spela fiol 1972, med Röjås Erik som min lärare. Röjås Erik var också fiolbyggare och här började mitt intresse för att bygga musikinstrument. Jag har i många år arbetat med vuxenutbildning och som arrangör av musikkonserter. 1999 studerade jag folkmusik på fiol vid Malungs Folkhögskola ,”Jonnykursen”.

Har nu avslutat en 3 årig, KY-utbildning, (kvalificerad yrkesutbildning) ”musikinstrumentmakarutbildning” vid Högskolan Dalarna, Leksand, med violinbyggarmästare Michael Wallmo som huvudlärare. Praktik har varit en viktig del av utbildningen. Jag har under 8 månader praktiserat på olika instrumentverkstäder i Sverige och ute i Europa. Min första praktiktid, vintern 2000, var jag i Sverige, Malung hos Hans Lisper. Hösten 2001 reste jag till Italien, Cremona och praktiserade två månader hos Mathijs Adrian Hayligers, en holländare som utbildat sig till instrumentbyggare i Italien och som sedan arbetat i Cremona i 17 år. Våren 2002 var jag i Paris i två månader hos Yann Porret. En fransman som också utbildat sig i Italien och som nu har en egen instrumentverkstad i Paris. Min sista praktikperiod, hösten 2002, var jag åter i Sverige hos Jan Larsson i Lima. Jan Larsson var en av eleverna på den första utbildningen som genomfördes i Leksand med Carlo Bergman som lärare i början av 1980-talet.

Jag har nu en instrumentverkstad på Folkmusikens Hus i Rättvik. Jag är innehavare av Kungl. majts Gesällbrev i violinbyggaryrket. Arbetar med nybyggnation av violin, viola, cello men också med reparationer av instrument och tagling av stråkar. Har även försäljning av nya och beg. instrument, stråkar, strängar samt andra tillbehör som etuier, axelstöd m.m.

 


Foto Robert Eriksson